En vårdnadstvist är sällan lösningen

Om man ser till hur de flesta skilsmässor sköts så kan man sammanfatta dessa med ett ord: civiliserad. Det vill säga, de flesta av de skilsmässor som äger rum i Sverige går att lösa utan några större konflikter där de både forna makarna delar upp det bohag man skaffat sig genom åren, där de löser alla ekonomiska förehavanden som finns och där de dessutom i många fall kan skiljas åt som goda vänner och även efter det att man flyttat ifrån varandra kan ha en fortsatt kontakt.

Kort sagt, de flesta löser sina skilsmässor enligt modellen för hur man lyckas. Man lägger sina personliga känslor åt sidan, man agerar vuxet och man har hela tiden en tanke i bakhuvudet om att man, trots allt, en gång har älskar den som man nu ska skilja sig från. Har exempelvis en partner träffat en ny eller gjort något annat svek så låter man inte detta påverka allt arbete som rör skilsmässan och man skapar inga onödiga konflikter son en slags hämnd.

Något som blir extra viktigt då man ser till skilsmässor där det finns gemensamma barn i äktenskapet och där man således måste bestämma om hur vårdnaden kring dessa ska komma att se ut. Här är det extra viktigt att de personliga känslorna sätts åt sidan, att parterna lämnar sina konflikter utanför barnens sfär och att de försöker att vara så rationella som möjligt. Vi återgår här till frågan om en otrohet eller att en av parterna träffat en ny kärlek – gör detta verkligen att straffet ska bli en smärtsam skilsmässa?

Nej, och så tänker de flesta som befinner sig i en sådan situation. Men, tyvärr, inte alla och återigen så blir detta en fråga med ännu känsligare karaktär om barn finns inblandade. Menas här; har den person som man gift sig med och nu står inför en skilsmässa tillsammans med varit otrogen – är denne då per definition också en dålig far/mor? Nej, uppenbarligen är hen en dålig make/maka – men det innebär inte att kontakten med barnen ska begränsas eller helt upphöra och det är också av den anledningen som man i många fall verkligen bör undvika att ge sig in i en uppslitande vårdnadstvist.

Att låta exempelvis otrohet stå i vägen för en kontakt med barnen – helt av egna, personliga skäl i form av hämnd – är helt enkelt inte lösningen. Vårdnaden av barnen går att lösa utan en vårdnadstvist och vi säger detta av endast en anledning: barnens bästa.

Barn mår dåligt vid en vårdnadstvist

Det är nämligen så att det sällan finns några vinnare i en vårdnadstvist och där förlorarna allt som oftast är de som konflikten handlar om och detta i form av barnen. Vid en vårdnadstvist så kommer nämligen barnen i kläm och tvingas se sina föräldrar bråka, kanske välja sida och där de aldrig får raka svar om vad som pågår.

Ett barn – naturligtvis beroende på ålder – har svårt att tänka rationellt och logiskt och tar gärna själv på sig skulden. En vårdnadstvist kan således ur ett barns ögon innebära att föräldrarna bråkar om att de inte vill ha vårdnaden – inte att de bråkar om att ha den. Ett tänk som ger ärr som sedan följer barnen genom hela livet.

Man ska här också veta att en vårdnadstvist är något som Sverige som land också ser som en absolut sista utväg för föräldrar i en skilsmässa och att man alltid ser gemensam/delad vårdnad som den bästa lösningen. Det här innebär att det dels är svårt att vinna en vårdnadstvist och att det dels sällan behöver gå så långt som till de rättsliga instanser som finns.

Sverige har nämligen en lag som säger att samtliga kommuner i landet är tvungna att erbjuda föräldrar som befinner sig i en vårdnadstvist att försöka lösa denna genom ett så kallat samarbetssamtal. Ett hjälpmedel som i många fall visat sig fungera

Samarbetssamtal löser en vårdnadstvist

Vid ett samarbetssamtal så får man som förälder sätta sig ned tillsammans med sina respektive ombud samt en professionell person från kommunen man tillhör och i lugn och ro prata igenom sin situation. Det kan innebära att man träffas under flera tillfällen och att man kanske inte löser allting med en gång. Men - ju mer vatten som rinner under broarna och ju mer man talar med varandra, desto mer rationella brukar också tankegångarna bli.

Kort sagt; genom ett samarbetssamtal så kan föräldrarna vid sin vårdnadstvist komma att sina personliga hämndbegär åt sidan, man börjar se till sina barns bästa och man börjar kanske minnas att personen mitt emot en gång var någon man älskade och till och med gifte sig med. Samtal är ofta lösningen på en vårdnadstvist och speciellt om man ser till de där professionell hjälp från kommunen är inblandad.

Lösningen kring vårdnaden behöver heller inte följa en modell där hälften av barnens tid ska spenderas hos respektive förälder. Nej, delad vårdnad kan lika gärna innebära att barnen spenderar kanske en helg hos pappan och resten av tiden hos mamman, att var tredje vecka bo hos pappan och så vidare. Tiden och upplägget är i sak inte det viktigaste – det är kontakten med båda föräldrarna som eftersträvas.

Kriminalitet och en vårdnadstvist

Det man ska komma ihåg är att en vårdnadstvist ibland är oundviklig och att vi ovan så att säga talade om de ”onödiga”. Om exempelvis en förälder är en grov narkotikamissbrukare, hänger sig åt kriminalitet, är pedofil, misstänkt för incest, har grava psykiska problem så är denne heller inte lämpad att ha vårdnaden om sina barn.

Man måste alltså skilja på en nödvändig och en onödig vårdnadstvist för att se texten ovan ur sitt rätta sammanhang. Ibland så måste en vårdnadstvist ske och det finns vissa miljöer där ett barn definitivt inte ska växa upp. Vid en sådan situation så måste man så snabbt som möjligt agera som förälder, skaffa ett bra ombud med stor vana av området och se till att barnen skyddas.

1 sep 2017